En hård tid väntar...

Jag förstår inte hur en person kan vara ett sånt jävla as.
Frustration och så sjukt besviken är jag på denna person. Någon jag innan sett till för styrka i svårigheter har totallt svikit mig.
Flera tillfällen har jag försvarat denna person, jag har varit så naiv och godtrogen.
Jag blir så trött på att bli besviken på vänner som ska vara min styrka och glädje.
Det enda denna personen nu gör är att göra mig bitter, mer introvert, förbannad och framför allt ledsen.
Och inget och jag menar INGET kan göra att jag förlåter denna person för detta svek.

Jag är så JÄVLA trött på att må dåligt av att andra är helt jävla dum i huvudet, narcissist svin.
Vänner som jag vänder mig till i hopp om att ska hjälpa ur svårigheter bara gräver ner mig i ångest.

Jag känner mig liten och naiv.
För detta är inte första gången.

Vet ni vad som är bäst med detta?
Vad som verkligen är grädden på moset? 24 karat.

Denna personen kommer aldrig fatta, hur det är eller hur jag känner.

Så "alla" som läser detta och tar åt sig är inte den person jag menar.
Awesome eller hur?

Jag vill vara egosistisk och se mig själv först men det är inte som jag är. Jag kan verkligen inte jag tycker det är bättre att alla tar hand om alla och är snälla mot varandra.
Det är antagligen därför endel anser att det är helt okej att gå rakt över mig.
Vad dom inte fattar är att när väl dom bränt bron så finns det ingen som helst återvändo.
Jag förlåter aldrig.
Kniven sitter i min rygg för alltid.

Det kanske är småsint av mig, men det är inget jag kan ändra på nu.
Iframtiden hoppas jag att jag blir mer förlåtande av mig.

Till nästa gång.....