Dagen D börjar närma sig... 3 år..
Tre år sen, jag har aldrig upplevt sånn intensiv sorj innan.

Jag kan knappt sova, jag har svårt att hålla en enda positiv tanke i huvudet, ledsen....

När blir det bättre, kommer jag någosin kunna leva med det.

Jag saknar honom så mycket.

Men han är välkommen att hälsa på när han vill, hoppas han vet om det.




Ja detta var ännu ett deprimerande inlägg av mig. Stay tuned.

 

Just det.... kämpar fortfarande att dumpa ciggen. But im getting there.. i hope.