..uppleverer... upplevnader...ser... skit samma ni fattar vad jag menar.

Så det jag har "gaddat" mig, förberedde mig på smartan..smärtan.. kom ihåg att linjerna gjorde ont som fan. men att skuggningen var inga problem.
För då var det så bort domnat + att skuggningen går inte så långt ner i huden som linjer (för dom är skarpare, skarpare färg desto längre ner i huden och desto ondare. därför gör det lika ont att tatuera färger som linjer iom att det går lika långt ner) var lite orolig för färgen..

Så linjerna började gjorde ont som fan. Man står ut ont men ändå.
Sen när linjerna var färdiga var jag jätte glad att nu är det "bara" skuggningen kvar. då sa tatueraren och färgen. Min reaktion var enkel "fan".

Sen började skuggningen.. gjorde lika ont. (dammit)
Mitt psyke: Nerver Ge upp och domna bort någon gång! Snälla!!
Mina nerver: NEVER!!!! *mohamohamohamoha*

I slutet efter ca.. en timme? av lidande (rättelse bra lidelse)
skulle färgen komma. DÅ gav nerverna upp från och av och det gjorde inte lika ont bit vis.

Som en polare sa: Är det värt smärtan?
Jag: HELL FUCKING YEAH!

resultat:

(Watchmen smilie, watchmen = awesome)

Resten av dagen, spenderade vi med vodkashot och hennes man vargen.
Öl och trevligt (chips och salsa dipp är ett måste)

När vi skulle hem så tog jag med min mobil laddare och det jag hade i kylskåpet. jag lyckades komma ihåg allt som jag annars skulle glömma.

Så gissa vad jag glömde om inte min mobil hahhaha.

Well allt för nu.  ^^