En gång i halvåret får jag vad jag har nämt hallon verkar (för mens låter fult och elakt).
Man vaknar mitt i natten och det fortsätter bara göra ondare och ondare. tills man tillslut kommer till en status att man kan ta vad som helst bara smärtan försvinner.
En tanke som kommer varje gång jag har dessa, är "jag tänker aldrig föda barn"
Bara tanken att det gör ca 10 ggr ondare att föda.

Så där sitter man i sängen har så ont att man inte kan sitta ner, sitta upp, ligga eller stå och man kan inte göra mer än gråta.

Nu är verkarna inte lika hårda, så det känns som en befrielse.
Detta är nog anledningen (av många) att jag länge önskat jag var kille. Allting borde vara så mycket smidigare lixom.

Jag kollar även på braveheart, så jag får ut allt mitt känslomässiga.
Nu krigar dom och det neda jag kan göra är att lipa.

Fan...

Jag hatar att lipa, jag känner mig svag.

Det harvarit i lång höst